Söndagen den 8:e augusti 1915 samlas ett trettiotal unga seglare ute på en klippa som kallas för ”Spisen” på västra delen av Lidingö. Ärendet som skall behandlas är bildandet av ett nytt segelsällskap. Anledningen till att denna fråga har väckts är missnöjet med rådande förhållande hos arrendatorn, K. Palmqvist inne vid Stallmästargården men i lika hög grad drivs man säkert av lusten att skapa något nytt som går att bygga vidare på. Beslut fattas, en interimsstyrelse utses och det nya sällskapet föreslås heta ”Viken”.

I Brunnsviken mellan Skogshögskolan och Veterinärhögskolan låg hamnområdet som med stor möda och nästan inga pengar röjdes och utfylldes. En slip liksom bryggor byggdes och pontoner lades ut, vilket gav full sysselsättning ett flertal år

Två personer lyser lite extra de första åren, ordföranden, Ivar Bergman och hamnkapten, Karl Forsberg. Båda hade en bakgrund som sjömän och kunde förmedla dessa sina kunskaper vidare till klubbkamraterna. Ivar Bergman var dessutom en ”skrivkarl” och kunde förhandla med Kungl. Djurgårdsförvaltningen så att klubben fick ett varvsområde. Karl Forsberg var en driftig praktiker som drog hela lasset med att anlägga en slip och få upp 20-talet båtar på det nya varvet redan samma höst.

Året därpå var verksamheten igång med de första kappseglingarna vilka skedde på Stora Värtan med Tranholmen som bas. Alex Lindström

berättar: ” …Det var en blandad eskader på 20-25 båtar som ställde upp till start. Där fanns alla typer, från ekor, kostrar, rakstävade kuttrar med jättelika pek och loggertriggade snipor till modernaste kappseglare. De senare inskränkte sig till tre stycken…”

Hamnen i Ekhagen på 30-talet.

Vid den här tiden avslutades kappseglingarna med att hela eskadern bogserades hem genom Ålkistan in i Brunnsviken, illuminerade med kulörta lyktor och välkomnade från hemmahamnen med raketer mot natthimlen …

 

Under tioårsperioden som följer utvecklas verksamheten och 1925 finns det 93 segelfartyg, 3 segelkanoter och 47 motorbåtar. Antalet medlemmar redovisas som 29 damer och 197 herrar.

Allt från starten är ett dominerande inslag att medlemmarna bygger sina egna båtar. Detta skedde till stor del från 1915 till 1933 i en gammal (och mycket välventilerad) tobakslada som låg vid Söderbrunn − ungefär mitt emot nuvarande Byggvaruhuset, Roslagstull.

Seglarna bogserades genom Ålkistan för att komma till hemmahamnen.

1925 håller Segelsällskapet Vega sin första öppna kappsegling med 71 startande båtar vid Södergarn på Norra Lidingö. Södergarn, som ”ärvs” av SS Brunnsviken blir så småningom SS Vegas första ”klubbholme”.

1927 anläggs den första ”ytterhamnen” för segelbåtar utanför Ålkistesundet. Därmed slipper man en besvärlig passage som kräver öppning av Roslagsvägens broklaff för riggade båtar. Samma år deltar Ivar Bergman med sin 8:a ”Saga” i KSSS ”Visbysegling” såsom första KSSS utomstående båt.

1932 är SS Vega med och bildar Saltsjöns Seglarförbund tillsammans med SS Brunnsviken, Gäddvikens SS och Vikingarnas SS.

1933 tar SS Vega sin nya klubbholme, ”Fredagsholmen” i bruk. Den kommer att utgöra bas för både kappsegling och nöjesliv fram till slutetav 40-talet. Samma år hyrs också den s. k. Macerationsanstalten vid Norra Djurgårdens strand nära SS Vegas ytterhamn. Det var här man kokade rent valskeletten som sedan blev utställningsföremål på Riksmuseets ”valmuseum”. Byggnaden döptes därför raskt till ”Benkåken”.

Under de första åren bestod SS Vegas segelflotta av gamla kölbåtar, ekor, snipor och kosterbåtar, ofta gamla ombyggda skeppsbåtar.

I denna, för ett segelsällskap ideala byggnad, förvarades till att börja med segelbåtarnas master och en del jollar. Med tiden kom den att bli byggplats för många kanoter, isjakter och t o m kölbåtar (de första Safirerna byggdes här). Benkåken börjar också att användas som festlokal mot slutet av 40-talet. Det är framförallt i samband med SS Vegas öppnahöstkappsegling på Värtan som fest och eftersnack sker här.

En kris i SS Vegas verksamhet sker vid 1960-talets slut när Roslagsvägen skall breddas och en gångväg utmed vattnet planeras. Ingreppet innebär en så pass stor reduktion av varvsytan att 14 medlemmar med båtar i princip måste lämna klubben och söka sig andra uppläggningsplatser. Under några år kan klubben därför heller inte erbjuda plats för några nya medlemmar.

I samma veva blir klubben dessutom uppsagd från Macerationsanstalten som skall rivas, vilket tills vidare sätter stopp för en nära fyrtioårig båtbyggnadsverksamhet inom klubbens domäner.

”Candida”, klubbens trogna följebåt på otaliga kappseglingar med medlemmar i den skiftande besättningen.

Varvsfrågan löses emellertid efter många turer och 1973 får klubben hyra ett område vid Ropsten, som numera har lämnats tillbaka till Stockholms stad. Från och med oktober 2016 är ett område i Tegelhagen, en bit upp i Edsviken det nya varvsområdet som SS Vega delar med fyra andra klubbar. Det innebär att att man har börjat en ny era, som fullvärdiga medlemmar i Sollentuna båtunion också.

Under perioden 1925−1983 arrangerar SS Vega varje år en regatta inom ramen för Saltsjöns Seglarförbunds program. Denna är vanligtvis förlagd till senare delen av säsongen. SS Vega står ett flertal år även som arrangör av den s. k. Saltsjöregattan.

På 40-talet dominerade kanoterna i resultatlistorna.

1936 ansöker ett gäng unga segelkanotister om inträde i SS Vega.

Detta beviljas och en mycket aktiv och framgångsrik kanotsektion inom klubben upprättas för ett par decennier framåt. Kanotsektionens medlemmar kommer dessutom att spela en stor roll för SS Vegas fortsatta utveckling eftersom många av dem så småningom ersätter kanotseglingen med kölbåtssegling vilket sträcker sig ända in i 90-talet.

Från tidiga 1940-talet och en bit in på 50-talet bedriver SS Vega även isjaktssegling med god framgång.

Under 80 och 90-talet genoförs interna kappseglingar på Saxarfjärden med star och mål vid Lilla Skratten.

Vid sidan av den ”idrottsliga” verksamheten pågår också en mer ”lust- och långseglande” verksamhet. Detta inkluderar även motorbåtsägarna som har utgjort en icke obetydlig skara genom åren. Mycket sker inom Stockholms skärgårds vattenområden men det finns också många långseglatser gjorda både i Östersjön och till Västerhavet. I klubbens tidiga årsböcker från 20-talet beskrivs t ex seglingar till Helsingfors och Riga.

Två medlemmar som långfärdsseglade under 50- och 60-talet, och som också berättade om sina färder i SS Vegas årsböcker, var Bruno Utbult och Eric Wallén.

Avslutningsvis ett citat av Karl Persson (ordf 1933−42) som i samband med 40-årsjubiléet 1955 beskrev klubbens ändamål på följande sätt:

”Att väcka håg för sjösport och segling och visa vägen ut i den underbara svenska skärgården, att skapa lyckliga människor med öppen blick för dess omätliga tjusning har varit riktmärket för de fyrtio åren. En kulturgärning så god som någon.”

Denna målsättning gäller för klubben än i dag.